Idag då det var dags för Siris 1,5 årsbesök på rådgivningen insåg jag plötsligt att det vore dags att avlägga en liten mellanrapport här på bloggen. Om inte annat har jag ju lite nya siffror att komma med. Ungen hade vuxit något otroligt det senaste halvåret. Rådistanten stirrade i boken och kunde inte riktigt fatta att det var sant. Hon väger nu 12 kg och är 85,5 cm lång, dvs 1,5 kg tyngre och 10,5 cm längre än för ett halvår sedan. Stackarn fick också hela två sprutor, en i vart lår, influensavaccin och MPR. Hon var så otroligt tapper och duktig och gnydde bara lite till när den andra sprutan kom fram. Svinisen fick bägge flickorna förra veckan, så vi får hoppas att de är på säkra sidan redan.

Dagisstarten kunde inte ha börjat bättre för Siri. De gånger hon varit ledsen vid avlämning kan räknas på ett par fingrar. Hennes ordförråd blir större för var dag och sedan förra veckan har hon börjat foga samman två ord till meningar, Pappa gå, Stella där, Mamma kom osv. Hennes absoluta favoritord för tillfället är blåbär. Under den benämningen går all sorts frukt och bär och det ordet upprepas många många gånger per dag.

Stella har också haft en lugn och harmonisk period den här hösten. Hon är nu nästäldst på dagis och beter sig enligt det. Hon är väldigt intresserad av att skriva och rita och sitter numera långa stunder framför datorn och spelar spel på svenska tevens sida. Sanna, hon har by the way hittar snippesången nu. :D

På fredagen sätts mina och flickornas nerver på prov då vi med tåg skall resa ända till Vasa för att fira traditionsenlig lillajul med Siris gudmor och hennes familj. Vi har alla sett fram emot resan länge, men jag kan inte låta bli att oroa mej lite lite. Vi har i alla fall bokat en familjehytt i närhet av lekvagnen och skall se till att förse oss med lämpligt mellanmål, liten dvd-spelare, pysselböcker och annat nödvändigt.

Eftersom jag inte hittade så färska bilder på vår kamera bjussar jag på några bilder från de tio dagar min kusin Anna från Italien och hennes barn gästade oss för några veckor sedan. Dagarna var hektiska, mysiga, roliga, kaotiska och helt oförglömliga. Vi längar efter att få träffa dem igen! Och Siri ropar fortfarande efter "JENNY!"

Vädret har varit underbart den här veckan. Flickorna och jag har egentligen inte gjort så mycket annat än levt strandliv här vid stugan. Annat är det med pappsen, och de andra männen i släkten. De har slitit som djur hela veckan med fafas byggprojekt, den nya kajen som skall stå färdig till rutibåtsutställningen som arrangeras här nästa veckoslut. De har varit otroligt flitiga, stigit upp i ottan och arbetat under den gassande solen hela långa dagen. Barnen och kvinnsen har studerat deras ihärdiga arbete från sandstranden mitt emot och hjälpt fastrarna att förse de duktiga arbetskarlarna med lunch + kaffe x 2. Allt som sig bör, och alla tycks vara ganska nöjda med situationen. :-)

Först lite strandbilder...















sen en bild från arbetslägret, som tycks vara inne i en funderar/planerar-fas.

Igår öste regnet ner ända från tidig morgon och vi flydde illa kvickt till stan för att uträtta veckans ärenden och tvätta några maskiner. Mot kvällen ljusnade det dock upp och vi cyklade ner till Havshamnen för att inmundiga några jätteglassar. På vägen stannade vi i bambiparken och gungade. Stella har äntligen lärt sig att ta fart själv och nu gungar hon hur länge och hårt som helst utan att någon behöver stå och ge fart (vilket inte alltid varit världens enklaste uppgift eftersom hon haft så tydliga synpunkter på hur det skall gå till). Nu fick pappsen också tid att gunga och härja (se nedan) medan jag fotade och gav fart åt lillbusen.









Idag sken solen igen och vi susade ut till stugan. Vi har haft en underbar dag på stranden och på kvällen gick Stella och jag på sommarteater. Mycket uppskattat av bägge två. Imorgon står skogsutfärd med gammelfaster och kusinerna på agendan.

Ljuva sommar tag aldrig slut!

De senaste veckorna har vi latat oss vid stugan. Lekt och badat på stranden om dagarna och grillat och haft besök om kvällarna. Stugvinden hann vi inte få riktigt klar till midsommaren. Golvet är bara grundmålat och panelen på väggarna och i taket helt omålad. Men för tillfället prioriterar vi det ljuva sommarlivet och skjuter resten av renoveringen på framtiden och regnigare dagar. Vi kan ju i alla fall sova uppe på vinden nu, och det är huvudsaken.

Här följer några bilder från ett besök till en bondgård i Östra Nyland med kusinerna.


Glupska små ponnyer, som tom bet tag i Siris vagn så att hon blev alldeles i panik och galltjöt.


Här har hon torkat tårarna.


Hungriga getter och modiga småflickor.


"Stora hästen" var spännande,


och söt!


Bästisar/kusiner


Siri slappade mest i vagnen.


Men kattungarna fick hon ta sig en närmare titt på, och var alldeles salig.


Utflykten avslutades på ett ställe värdigt två små prinsessor (som trängdes på tronen under hela måltiden).

Här kommer några bilder från det pågående stugprojektet. Andreas sliter som ett djur alla dagar efter jobbet för att få det inflyttningsklart innan sommaren börjar på riktigt. Jag skulle själv gärna vara med och hjälpa, men med två små gullvippor är det inte lätt. Ett par dagsverken har jag dock varit med om, och jag måste säga att jag lärt mej massor om husremonter bara av att följa med från sidan. Kanske det blir ett helt hus till nästa?! :-)


Den nya trappan finns i verandan där skåpen förr stod. Väggen bakom är nu panelad.


Trappstegen har denna form för att trappan skulle ta så lite plats som möjligt. Man kan dock gå normalt upp för den och behöver inte krypa eller huka sig desto mera. Trappan skall målas i högblank vit färg.


Här började vi. Battingar lades in och det nya golvet monterades på dem. De vertikala battingarna i bakgrunden visar var väggarna skall komma.


Jovisst kan man stå rak här!


Oh yes! Äntligen får Andreas börja göra ett jobb som verkligen syns, panela väggarna. Innan det har rummet isolerats grundligt. Vindtätt papper, glasull och polyuretan i väggarna och finnfoam i taket.


Det tar sig! Den här bilden har Andreas knäppt ikväll med sin telefon och skickat mej.


Det blir nog bra det här bara det blir målat! Vitt vitt vitt förstås.

Om det är något jag älskar att beskåda är det barn som äter själv med god aptit. Det finns ingenting som är så rörande och gulligt som det. Idag har jag fått uppleva det hela tre gånger. I kvadrat. Första gången vid lunchtid i parken. Köttsoppan slank ner lika bra som tidigare, trots (eller tack vare) duggregnet och kaoset. Andra gången vid mellis då vi åt kladdkaka med grädde och jordgubbar. Ja, kanske lite fuskigt, men något man absolut måste unna sig regniga och ruskiga sommardagar. Tredje gången vid middagen, då jag serverade världens enklaste köttfärs med nypotatis och hemgjord brunsås! Jag kände mej som värsta husmodern, och det gick hem det med. Stella åt dock helst potatisen och Siri köttfärsen, men som sagt med god aptit. Och mitt hjärta smälte, för tredje gången den här dagen. Inte så illa.



Köttfärs

400 gram malet kött
1 gräddfil
1 påse löksoppa

Värm ugnen till 200 grader. Blanda ihop ingredienserna, forma till en limpa. Grädda i 40 minuter.

Det där med två inlägg per vecka klarade jag bevisligen inte av. Hrmm. Bättre sent än aldrig, får bli mitt nya motto. Tycks för tillfället gälla allt från att betala räkningar till att städa här hemma. Hjärnan är ockuperad av roligare saker.

Mitt sommarlov med gullvipporna har inletts. Att Andreas är fullt sysselsatt med stugrenoveringen innebär att jag ensam får dra hela lasset här hemma. Det innebär jäktiga dagar fulla av förhandlingar och time outer, men lyckligtvis också många  glädjestunder och myspys. När sommaren är slut börjar ju allvaret för oss alla, så det gäller att njuta av de sista månaderna tillsammans.

Idag besökte vi sommarparken där barn får gratis lunch hela sommaren. Allt man behöver ha med sig är tallrik och sked. Helt super. Båda åt med god aptit ute i friska luften och jag slapp tänka på att tillreda en näringsrik måltid till lunch, det räcker bra till med middagen. Jag misstänker att vi söker oss dit imorgon också, ifall regnet inte öser ner förstås.

Sedan bakade vi en underbar tigerkaksrulltårta med blåbär-mascarponefyllning som vi åt till kvällsmat. Siri klämde i sig två bitar och suktade efter mera. Hon tycks vara helt bottenlös. Receptet hittade jag i den nya kokboken "Det stora suget" som damp ner genom postluckan idag. Full med spännande recept för alla tillfällen och fräsch och fyndig layout för en liten slant. Kolla in den på: http://karinlindroos.com/kokbok/

För några veckor sedan hade vi en liten photo shoot med töserna hos en bekant fotograf till mofa. Det var ett svettigt karlajobb kan jag berätta, men nu har vi mängder av bilder att välja och vraka mellan. Här kommer några exempel. Vad tycks?

Klätterapan Siri utmanar ödet varje dag. Så fort hon får chansen klättrar hon. Detta innebär att man måste hålla henne under uppsikt hela tiden. Hon kliver galant upp på de små stolarna i lekrummet och igår hittade jag henne på fönsterbrädet. Att kliva upp i soffan går redan på rutin och hon klarar fint av att komma ner med rumpan före. Ibland blir hon dock för busig eller sätter sig lite för nära kanten och faller ner. Tur att vi har en mjuk matta!

Håhå, vi lever i farliga tider för tillfället.


Här sitter jag ledigt vid bordet. Med blåmärke i pannan. I bakgrunden syns nya lekköket.


Tjohoo, att busa i soffan är skoj. Sekunden efter att den här bilden togs dök hon i golvet. Och mamman kände sig som världens uslaste mamma.

Fick för övrigt påpekningar under vappen om att den här bloggen borde uppdateras mer frekvent, med kortare inlägg. Två gånger i veckan lär vara lämpligt ofta. Jag skall försöka. Försök ni kommentera också, så att jag vet att ni finns! :-)

Så var det hänt. Vi har en ettåring i vår familj.


På födelsedagen sjöngs hon upp och fick en alldeles egen docka. Vad glad hon blev. "Taaaam".


Den 18 firades hon med pompa och ståt av närmaste släkten och gudföräldrarna. Hon verkade förstå att hon var festens mittpunkt och njöt  i fulla drag av det. Många fina presenter blev det för kalaspinglan.


Och en enorm tårta.


Första gången hon smakade på något så sött. Hur det smakade?!


Jo... Mmmm... mums!

Efter att man fyllt ett år händer det plötsligt en massa saker och man blir bara större och smartare.

En ettåring kan:

Sova hela natten. Underbaaaart!

Prata. Fler och fler ord hela tiden.

Vara artig och säga "tack, tack!" på rätt ställe.

Sluta amma. Och istället dricka komjölk ur mugg.

Leka att man talar i telefon. Jämt och ständigt, gåendes omkring med frånvarande min och ofokuserad blick.

Leka i parken. Riktigt på riktigt, typ göra sandkakor och klättra i klätteställningen.

Fixa och leka i lekköket. Laga mat och låtsas äta den med ljudligt smackande.

Njuta av att ha kompisar på besök. Småpojkar är sååå söta och måste kramas och pussas hela tiden!







Äta samma mat som resten av familjen. Själv. Med god aptit. Utan att klaga på grönsaker eller andra suspekta ingredienser.



Ha en förskräcklig fart. Hela tiden.



Och vara glad. Nästan jämt.

Ettåringar är underbara!

Är man så stor att man kan gå måste man ju absolut få smaka på glass!

På grund av att Stella för tillfället är sjuk med hög feber hade vi glasskalas igår kväll. Och eftersom Siri håller på att vänja sig vid mjölkprodukter fick hon också smaka. Och pröva på att äta själv. Det såg ut därefter. Men underligt nog verkade det falla fröken i smaken. :-)

Tänkte äntligen lägga upp några bilder från vår semster i Kuusamo. Trots att 6/8 av oss i tur och ordning drabbades av magsjuka hade vi en lyckad och fin vecka. Tack vara mommo och mofa kunde Andreas och jag skida slalom två dagar, vilket var sjukt roligt. Jag kan inte förstå VARFÖR jag inte gjort det på hela 9 år. Vi skidade också flata så gott som alla dagar. Det gick ett spår rakt utanför vår stuga, så det var lätt att hoppa på det. Det första varvet (på sisådär 17 år) var så tungt att jag så gott som släpade mej fram den sista biten, men sedan gick det bättre och bättre. Det är faktiskt en prima motionsform där musklerna i hela kroppen får jobba. Kvällarna fylldes av bastubad och god mat (dock lite för light och lite för lite enligt mofa, som lyckligtvis laddat upp med sju sorters kvällsmat) och konjakssmuttande i preventivt syfte. Här följer några bilder.

När vi anlände till stugan tog Siri sina allra första steg.



I pulkabacken i Ruka.







Ett litet snökapell vi råkade stöta på.



Kusiner.

Eftersom alla berörda äntligen var friska och krya kunde vår dag i pulkabacken i Sibbo bli verklighet. Vädergudarna var också på vår sida, solen sken och snön gnistrade. Underbar laxsoppa och mumsiga fastlagsbullar satt en extra guldkant på eftermiddagen.

Stella och Linnea var riktigt våghalsiga med stigan. En sådan skall tydligen inhandlas snarast.




Övriga snölekar och fotoexperiment var också roliga.




Till och med jag vågade mej ut i backen. Först gick det fint,


Sen bar det utför. I dubbel bemärkelse. :-D




Men roligt var det. Fastän jag blev pesad också till på köpet, a trip down memory lane rakt till högstadiet.

Här tidigare skrev jag att Stella är inne i en harmonisk period. Hemma. På dagis har hon tydligen börjat våga trotsa. Fröken duktig har förvandlats till Fröken tvärtom. Tisdagen och onsdagen var hopplösa, hon hade ständigt ställt sig på tvären, och personalen stod handfallna och förstod ingenting. På onsdagen hade vi ett grundligt samtal här hemma om hur man skall uppföra sig och jag lovade henne att vi skulle baka chokladmuffins nästa dag ifall dagisdagen skulle gå bra. Planen lyckades den här gången. När jag hämtade henne på torsdagen fick jag höra att Stella haft en mycket bättre dag och följdaktligen begav vi oss direkt till butiken för att införskaffa muffinsformar och prinsess-strössel och därefter hem för att baka.



Och vilka goda muffinsar det blev! En Viktväktarvariant + glasyr och strössel. Receptet följer nedan.

---

Banan & chokladmuffins, 2 points per muffins.

Det var meningen att vi skulle fira vändagen med pulkaåkning i Sibbo, men pga sjukdom där fick vi fira på egen hand här hemma istället. Eftersom Andreas ovanligt nog var ledig åtminstone största delen av lördagen hann vi med en hel del under dagen.




Tre paket väntade på fönsterbrädet.

Pelargonerna i bakgrunden är vårt nya insynsskydd. Skall visa mera i kommande inredningsbloggsinlägg.


Som tur hade även Andreas varit förutseende och en underbar tulpanbukett välkomnade mej på morgonen.

På eftermiddagen begav vi oss ut i pulkabacken hela högen. Siri fick inviga sin nya lilla babypulka. En liten stund var det skoj, men sedan blev hon trött och var hon tvungen att ta sig en tupplur i vagnen.


Fina halaren som hon fått låna av kusin Elza kommer väl till pass under lekar i snön.

På kvällen ställde vi till med pizzabak ala Viktväktarna (jag räknar poäng för tillfället, 4 kg down, 3 to go). Detta innebär att man använder en tortilla-plätt som botten. Speciellt roligt var det ju för alla pizzabagare att få komponera sina egna pizzor.




Mmmm, gott med Vv-pizza!


Pizzabagare Andreas variant. Även han tyckte att de tunna bottnarna var riktigt goda.

Siri har nu tillfrisknat helt och i söndags kunde vi alla för första gången på flera månader gå på babysim. Pga all frånvaro har vi tom funderat på att sluta hela simmet, men i söndags fick vi bekräftat att det lönar sig att fortsätta. Stella är fem före att lära sig simma, och Siri var i sjunde himlen hela halvtimmen, plaskade, stänkte och busade allt vad hon orkade.

Ja, vad har jag att säga till mitt försvar? Inte så mycket faktiskt. Ren lättja, antar jag. Men nu är jag igång igen, för stunden i alla fall. Siri sover nämligen en lång förmiddagslur (antagligen pga en sämre natt) och jag har t.o.m. tid och ork att ta itu med bloggen.

Siri har varit förkyld hela början av året, med en öroninflammation också, men blev igår friskförklarad av farbror doktor. Förutom snuvan då, som tycks hänga med, men åt den fanns det tydligen inte så mycket att göra. Förra veckan härjades Stellas dagis av en ettrig ögoninflammation, varpå vi höll henne hemma hela veckan. Hon är inne i en ganska harmonisk period nu och vi hade det riktigt mysigt på tremanhand. Åkte pulka, pysslade vändagskort och lekte här hemma. Säkert skulle det fungera i längden också, men nog ställer det högre krav på mamman angående aktiviteter åt storingen, och nog var Stella glad igår då hon fick gå tillbaka till dagis igen.


Att leka med lego är ett gemensamt intresse.


Pyssel förstår sig däremot bara Stella på än så länge.

Siri är förutom snuvig, helt otroligt aktiv. Hon är helt enkelt överallt. Sina egna leksaker orkar hon bara intressera sig för i korta stunder. Mera intressanta platser finns det att utforska hemma hos oss. Till favoriterna hör badrummet. Andreas konstaterade nyss att vi borde ha en badrumsdörr som stänger sig automatiskt, då det tycks vara så svårt att stänga den. Där trivs hon utmärkt, och sysselsätter sig med de mest obehagliga saker man kan tänka sig. Eller så i köket, en annan favorit. Håhå, man kan inte annat än hoppas att det här är övergående liksom det mesta.

Hon har nog utvecklats mentalt också, kan umgås och leka på ett annat sätt. Men mest far hon fram som en liten vessla, över och under alla hinder.


Igår visade Siri prov på en ny färdighet. "Titta mamma jag kan klättra!"


En färdighet som går att tillämpa i badrummet också.


Här leker hon med födelsedagsbarnet Olivia på kalas. Två småsystrar som funnit varandra direkt.


Siri älskar att bada. Tyvärr har det inte blivit något babysim på länge pga snuvan, men vi hoppas kunna gå dit allihopa på söndagen.

Sist en bild på färskaste tillskottet i kusinskaran, underbara lilla Elliot.


Visst är han bedårande?!

Ikväll är vi ensamma hemma, Andreas och jag. Flickorna skall sova över hos mommo i natt. Gulp. Det är Siris första natt ifrån mej och mommo har fått som uppgift att avvänja henne från nattmatningen. :-) Inte helt seriöst förstås, men en god tanke. Tidigt imorgon bitti skall jag åka på jullunch till Ekenäs. Det skall bli roligt att komma bort lite på egen hand, det är ju inte precis varje dag det händer.

Ikväll passade vi på att gå på bio. Urvalet på filmer var inte speciellt stort, och eftersom jag inte vågade se "Låt den rätte komma in" (ville inte äventyra en hel natts sömn) såg vi istället Body of Lies med Leonardo DiCaprio. Den var faktiskt riktigt bra och vi åt kopiösa mängder lösgodis, så det var ett riktigt lyckat biobesök.

Igår var vi och bevittnade Lucia som skred ner för domkyrkans trappa och efter det gick vi på barnfest.


Stämningsfullt! Men...


en som inte uppfattade det var Stella som härjade och flabbade på för fullt.


På festen gick det bättre att sitta stilla och koncentrera sig!


Där fanns ju Mumintrollen och...


Lucia med sina tärnor. Det hela var riktigt riktigt mysigt.



Vår lillis har blivit så stor och duktig. Sedan några veckor tillbaka kryper hon för fullt. Dessutom har hon börjat resa sig upp och stå mot allting. Hennes liv har kommit in i en ny fas. Nu utforskas allt med stor iver. Speciellt allt det man INTE FÅR utforska. Så nu gäller det att hålla ögonen på henne hela tiden.

Först väntar man på att de skall börja röra på sig, när de väl gör det inser man att det var väldigt behändigt då de inte gjorde det.




Stella tecknar, målar, skriver och pysslar mycket för tillfället. Däremellan testar hon våra nerver med den värsta trotsperioden hittills. Puuust.

Slutligen ett par stämningsbilder jag tagit med vår nyinköpta kameralins. Skoj att experimentera!


Tredje advent.


Ljusfat.

På tisdagen har Stellas dagis julfest och efter den börjar hon sitt jullov. Detta firar vi med en kryssning till Stockholm. Skall bli skoj att komma ut på långresa! :-)

Jag har ju redan länge haft värsta julfeelisen och är glad att det nu äntligen börjar bli ok att julpynta på allvar. Så här långt har bara liiite julpynt smugit sig in hos oss. Viktigast är doften av


pepparkakshus och vaniljljus,


och detta underbara rengörningsmedel som jag köpte idag. Det vill man bara spraya överallt.

Siri är ju riktigt förkyld för tillfället och de senaste kvällarna har hon vaknat upp kort efter att hon somnat och fått någon host/skrik-attack, varpå vi har varit tvugna att ta upp henne för att inte väcka Stella. Det är otroligt enerverande att få sin lugna kvällsstund störd, men man smälter som snö i tö när hon smilar upp sig, vinkar och säger "heeej". Det är bara sååå gulligt!

Igår trotsade vi snöyran och sökte oss till Alexandersgatan för att bevittna när julljusen tändes. Jag hann börja frysa om både tår och fingrar innan paraden äntligen drog förbi, i ganska snabbt tempo... Snöyran var milt sagt ganska ettrig.


ljusen är tända!


Ååå, där kommer de ju!


Fyra polishästar ledde paraden,


som bestod av allehanda pingviner, fåglar, småänglar, åsnor och tomtar.


Sist kom julgubben (eller jultomten som Stella kallar honom, helt klart influerad av Barnkanalen och Astrid Lindgrens filmer). Månne det var Kung Vinter som körde?!


Mysigt värre, trots snöstormen.

Efter det gick vi till Stockmann som öppnat en ny våning med en julvärld för barn. Stella hittade genast dockhörnan och satt där och pysslade med barbin, hästar, bratzar och babybornar en lång stund. Där fanns också allehanda féer, julgubbar och Diddlinor som man fick fotografera sig med, men Stella blev så blyg för dem att hon ordagrant kröp förbi. Ganska mysigt var det i alla fall, trots att trängseln var enorm.



Snöfallet har fortsatt hela natten och måndagen. Så här mycket snö har vi inte sett här på mycket mycket länge. Stackars lilla Siri är igen riktigt förkyld, så vi har myst inne istället hela dagen. På eftermiddagen skall vi dock försöka gräva oss fram till parken.


Utanför vårt fönster...