Varje år är det lika fantastiskt när våren äntligen är här! Plötsligt får man oanade krafter att röra på sig, ta itu med allehanda projekt som tidigare blivit på hälften och att städa. (Därav kommer kanske begreppet 'vårstädning' också?!)



Det har blivit många promenader de senaste dagarna. Stella trivs med att sitta i vagnen och kollar nyfiket omkring sig.

Jag och Stella är lediga hela inkommande vecka och då skall jag verkligen få de sista inredningsprojekten genomförda och lägenheten städad till påsken. Vi började idag med fönstren. Det tog oss hela dagen, men då det var klart såg vi lägenheten i nytt ljus. :-)

En som inte endast varit sprillans glad i det underbara vädret är Stella... På dagis har hon varit hur glad och snäll som helst (deras "maskot"), pussar pojkarna, sprallar och har sig, och "gråter inte för minsta lilla", men hemma är det precis tvärtom. Hon har varit superkinkig och gråter och skriker mest hela tiden. Ena sekunden skall det vara det ena, nästa det andra... Det har känts lite orättvist att de på dagis får träffa charmtrollet, medan vi bara får se av surpuppan. De senaste dagarna har dock varit lite bättre, så jag hoppas det skall gå bra under den kommande veckan.

Stellas språk utvecklas hela tiden. Nu sätter hon ihop ord till meningar. Idag i babysimmet då en liten bebis grät sade hon "bebin gråter, stackars bebin", med orolig min. I butiken på vägen hem såg vi en hund som ylade. Senare på kvällen talade hon om bebin som gråter och vovven som gråter, "stackars bebin och stackars vovven". Hon har för övrigt av någon oförklarlig anledning börjat kalla sig själv för bebin. Hon kan visa på våra skor och säga "mammas skor, pappas skor och bebins skor". Undrar vad det kan bero på?!

Ett annat fint framsteg hon gjort är att börja somna själv, både på dagen och kvällen. Vi började märka att hon blev mera störd av att man var i rummet då hon skulle sova, och så började vi bara gå ut och lämna henne ensam, varpå hon till vår stora förvåning somnade själv. Vi tog tillfället i akt och började göra lika varje gång och utan några som helst problem har hon nu somnat själv i en vecka. Alldeles underbart! Hon har också börjat säga till när hon vill gå och lägga sig och idag somnade hon klockan 8. En riktig långkväll för oss med andra ord. När vi förra söndagen var på visit sade hon plötsligt "hem och tuta!" och då var det bara för oss att lyda! :-)

Och slutligen ett par vårbilder till.