är vad vår Stella är! Så fort kameran åker fram blir hon paralyserad och kameraminen drar över hennes ansikte (hon smilar underligt och liksom blinkar med ögonen). Det samma händer när man skall filma henne. Då slutar hon tvärt göra det hon hållit på med, dvs det man vill ha på band, och bara stirrar på kameran...





Kameraminer... Fniss.

Just  det hände idag när jag  ville föreviga hennes enorma framsteg. Idag har hon nämligen både krypt några steg och ålat sig framåt! Bäst lyckas det när man lockar med någon leksak eller med mammas famn. :-) Lite lat är hon fortfarande och ifall betet är för långt ifrån orkar hon inte göra sig besvär. :-)



Här ålar hon i alla fall...



... och fångar bytet!

Men jag tror nog att det lossnar mycket snart och då blir det minsann hålligång här hemma! :-o