och försöker vänja oss vid den trista vardagen. Både flygresorna och vistelsen i Österbotten gick jätte bra! På ditvägen råkade vi få sällskap av min kollega Magdalena, som fick agera assistent och väskbärare, och det underlättade ju resan massor. På hemvägen visste jag hur allt gick till och klarade mej bra på egen hand med Stella. Hon var satt snällt i min famn hela resorna och jag började genast planera nya och längre utfärder. :-)

Fast det är märkbart hur alla säkerhetsarrangemang i planet får en helt annan innebörd när man flyger med sitt barn! Jag som knappt alls följt med några säkerhetsinstruktioner tidigare drabbades av världens ångest och flygrädsla då flygvärdinnan upplyste mej om hur jag skulle förfara med syrgasmasker och miniflytväst i fall av olycka.



Mysiga pyjamaspolare

Väl framme njöt Stella i fulla drag. Med tvååring, hund och katt är det action hela tiden och det älskar hon ju, så hon var en riktig solstråle hela tiden. Eftersom hon dessutom kunde sova ute fick hon ta sig långa tupplurer varje dag, som också gjorde susen. Vi mammor hade också gott om tid att umgås och prata så det var alltså en väldigt lyckad resa på alla sätt och vis!



Tre busiga kompisar

Under resan märkte man inte att hon skulle ha saknat sin pappsen, men det var rörande att se hur hon reagerade då han mötte oss på flygfältet! Först log hon bara mot honom som mot vem som helst, men efter en stund var det som om det gick upp ett ljus och hon började skratta och tjuta och tittade lyckligt på mej och på honom. Sååå sött!

Pappsen tyckte själv att Stella vuxit massor på de tre dagar vi var borta och också utvecklats massor. En sak som jag med säkerhet vet att hon lärde sig under resan är att rynka på näsan och väsa och det gör hon nu hela tiden! :-)

Idag har man dock fått märka att den grå vardagen kommit emot. Stella har varit ganska gnällig, troligen pga. tristess. Fast nog måste ju ett barn lära sig att ta det lugnt också ibland och möta trista vardagar... (I alla fall i väntan på nästa äventyr!)